Om du skulle be ett dussin människor att definiera stress, förklara vad som orsakar dem stress, eller hur det påverkar dem, skulle du förmodligen få 12 olika svar. Anledningen till detta är att stress inte kan förklaras med bara ett ord som alla är överens om. Det som är stressigt för en person, kan ha liten eller ingen effekt på någon annan. Stress är alltså inte en användbar term. Och om du inte kan definiera stress, hur skall du då kunna mäta den? Medan alla har olika syn på vad stress är, visar dock all forskning på att känslan av att ha liten eller obefintlig kontroll alltid är stressande och bekymrande, och det är väl vad stress egentligen handlar om! Om man tittar på de vanligaste orsakerna till stress, kan man dela in dem enligt följande exempel:

Sensorisk: smärta, eller starkt ljus.
Livs händelser: födsel, död, giftermål, skilsmässa.
Ansvar, plikter: brist på pengar, arbetslöshet.
Arbete, Studier: examina, projekt eller tentor, grupparbeten.
Relationer: konflikter, svek.
Livsstil: för mycket alkohol, otillräckligt med sömn.
Miljö: Ingen kontroll över omständigheter som boende, mat, hälsa, frihet eller rörlighet.
Socialt: när man kämpar med människor som konspirerar och känner socialt utanförskap är det en källa till kronisk stress, både privat och i samhället.
Ogynnsamma händelser under uppväxt: stress under moderns graviditet om det uppstår komplikationer, prematur födsel, fattigdom, sexuellt ofredande, misshandel fysiskt och psykiskt.

När blir stress utbrändhet? Utbrändhet är en term som används för att beskriva en långvarig utmattning eller stress, som kan ge symtom där man får en förändring i uppfattningen av sig själv. Man kan känna sig som en observatör av sin mentala process eller kroppen, eller känna sig helt avskild från den. Det är vanligast att detta uppstår i en arbetssituation.

Ordet utbrändhet är egentligen ett slang uttryck då man egentligen pratar om utmattning. Utbrändhet tolkas oftast som ett resultat av en lång periods arbete, där man förbrukat och lagt för mycket kraft, och fått alldeles för lite återhämtning både fysiskt och psykiskt. Men det har också diskuterats att det är människor med särskild personlighets drag som har en större risk att drabbas av utbrändhet. Ofta är det de som har höga krav på sig själv, man ger allt hela tiden och vill ha kontroll på alla tänkbara situationer, vilket också kan ha att göra med graden av ansvar på arbetet.

Man diskuterar i dag olika typer av utbrändhet. En del anser att det endast är arbetsrelaterat syndrom som hänger ihop med utmattning och synen på sig själv, medan andra anser att utbrändhet är en del av en depression eller en form av extrem utmattning och trötthet. Vilka är de som oftast drabbas av utbrändhet? Ja de som arbetar inom hälsa och sjukvård är en stor grupp. Man har sett att de människor som har ofta förekommande, intensiv eller känslomässigt laddad växelverkan med andra är mer mottagliga för utbrändhet. Men utbrändhet kan drabba vem som helst, även studenter på högskola eller universitetsnivå. Yrken med hög stress leder till mer utbrändhet än de ”normala”. Som exempel kan nämnas socialsekreterare, kundtjänster eller yrken där du arbetar med bonuslöner, taxichaufförer, inom yrken där lagen skall upprätthållas, lärare och skolpersonal, äldreomsorg och verksamheter där det är besparingar och indragningar.

Att hantera stress omfattar tekniker med syfte att utrusta en person med effektiva mekanismer för att klara och hantera psykisk stress. Stresshantering är mycket effektivt när en person tar tillvara strategier för att förändra en situation med stress. Det finns många mycket bra metoder att använda sig av, och här nämner jag några:

• Kognitiv terapi.

• Konfliktlösning.

• Motion.

• Meditation.

• Djupandning.

• Avslappningsövningar.

• Naturmedicin och örter.

• Klassisk musik.

• Avslappnande musik.

• Att lära känna sig själv, personlig utveckling.

• Massage.

• Healing.

Man skall givetvis alltid kontakta sjukvården om stressen eller utbrändhetssymtomen inte är hanterbara, de alternativa metoderna skall aldrig ersätta medicinsk expertis eller medicinering, utan ses som ett komplement.

Hur du tar dig ur din bekvämlighets zon!

Vad är bekvämlighets zoner? Och varför skall vi ta oss ur dem?Vi har alla våra bekvämlighets zoner – trygga tillflyktsorter, bekanta, mjuka, härliga, fluffiga och välkända. Så varför, kanske du frågar dig skall vi ta oss ur dem? Nog är väl det bekväma och trygga vår belöning för hårt arbete, stället vi har kämpat så länge för att ta oss till? Dit där alla vill vara? Och där alla vill stanna?Dessa frågor är bra att ställa sig, men bli inte lurad – för det finns mycket, mycket mer i dessa bekvämlighets zoner som inte ögat kan se. Det första problemet är faktiskt att bekvämlighets zoner är så sköna och bekväma – åtminstone ytligt sett. Och för att de är så bekväma, vaggar de oss in i en falsk känsla av trygghet och välmående. Men faktum är, att i och med att du har börjat att läsa här, bevisas att du trots din bekvämlighet, har en svag obehaglig känsla av att det kanske inte bara är positivt med denna zon. Och det är bra! Att känna sig en aning obekväm är en mycket bra signal, det är när vi är lyckligt omedvetna som vi har ett verkligt problem.

Att vara helt trygg innebär nämligen avsaknad av motivation att ta itu med våra sanna känslor, springa iväg från dem, för att sedan vara dömd och fångad i dessa bekvämlighets zoner. Att halka in i en bekvämlighets zon är en enkel process. När vi är bekväma, har våra beteenden och agerande en förmåga att gå in i välkända, gamla mönster. Mönster blir vanor, vanor blir rutiner, och före vi hinner ropa hej blir dessa rutiner gamla hjulspår. Den enda skillnaden mellan ett hjulspår och en grav är centimeter djupet i marken.Naturligtvis är den mest tydliga bekvämlighets zonen den materiella. Det är en av de enklaste zonerna att fångas i, och den svåraste att ta sig ur. Det är ju trots allt så att den förkroppsligar den stora drömmen, att vara framgångsrik, vara välbärgad, att ha råd med allt man kan tänka sig. Påverkade av reklam och TV program som lyfter fram detta, blir den materiella bekvämlighets zonen det enda syftet med livet för många människor i dag.

Men det finns många fler zoner som inte är lika tydliga. Jag pratar då om alla de osynliga väggar som hindrar oss från att växa, nämligen sociala, kulturella system och regler, och tusen andra brickor i murar som omger oss. Tittar vi på dem objektivt, är våra bekvämlighets zoner nästan som ofrånkomliga, säkra slott, i vilka vi har fångat oss själva eller tillåtit oss att bli instängda av andra. Vi bevarar och låter dessa höga murar växa genom att inte vara medvetna om dem, eller genom att vägra att se dem. Så kompromissar vi och rationaliserar och övertygar oss själva om att det helt enkelt är vårt öde att ha det som det är… och trots allt, det kunde ju vara värre, kunde det inte?

Oftast, märker vi inte ens att vi är i bekvämlighets zoner. Så vi stänger av alla idéer eller alternativ, av möjligheter som ligger utanför vår egen trånga verklighet och existens. Eftersom det känns så tryggt och mysigt inuti våra små slott av bekvämlighet, så är bara tanken på att gå ut därifrån rent skärrande, riskfyllt och dumt. Och faktum är att det är både riskfyllt och skrämmande, men definitiv inte dumt. Att verkligen se att vi är fångade i en bekvämlighets zon, och att det finns en hel massa mer i livet utanför murarna i våra självpåtagna begräsningar, är första steget mot att ta sig ur det och få mogen kunskap och insikter i våra liv.

Precis som alkoholisten, vars helande process kan börja först när han ser sig i spegeln och erkänner det för sig själv, kan vi ta oss ur våra bekvämlighets zoner när vi erkänner att vi är fångade i dem. Fram till den stunden av ärlig själv konfrontation, kan inget hända. Ett annat viktigt steg är att acceptera att både risk och en viss smärta är högst närvarande och ofrånkomliga ingredienser, i processen, precis som i många andra förändringar. Ett bra ordspråk finner man i engelskans ”no pain, no gain”. Dvs. vi kan inget vinna utan lite smärta. Tills vi kan se detta och konfrontera det, och vi kan lämna dessa myter av trygghet och sådant vi är familjära med, materiella ägodelar kan vi alltså inte börja att upptäcka våra sanna jag, eller vad som är värt något i livet.

Ärligheten att konfrontera sig själv i sanningens spegel. Det handlar bara om ärlighet. Ärlighet mot dem omkring oss, men mest av allt ärlighet mot oss själva. För att bli våra sanna jag, måste vi ha modet att vara oss själva och följa våra egna drömmar. Om vi inte kan det, så är det liv vi lever inte vårt eget. Är inte det en hemsk tanke? Att livet vi lever inte är vårt eget. Hur kan vi någonsin bli själv uppfyllda eller ha inre frid om vi ljuger för oss själva? Verklig ärlighet betyder också att minska gapet mellan den jag är, vad jag gör, och mellan skulle vara och är. Det är att vara det du tror på, låta varje handling och agerande bli ett uttryck av den du är djupt inuti. Och du kan helt enkelt inte göra detta tills du känner igen och förstår till vilken grad ditt liv har begränsningar och hur många av dina handlingar som motiveras av yttre omständigheter och krafter än dina inre önskningar. Bara du kan erkänna att du sitter fast i bekvämlighets zoner. Men precis som alkoholisten som inte kan börja sin bana av helande förrän han/hon har ärligheten att konfrontera och se det, och sedan göra något åt det, måste du gå igenom samma process för att komma ur dessa zoner. Oturligt nog (eller det kanske är väldig tur) kan ingen annan göra det åt dig, även om det finns människor som kan leda dig åt rätt håll ner till vattnet. Å andra sidan är det du själv som bestämmer om du skall dricka av det.

Hur känner vi igen dessa bekvämlighets zoner? Det finns många olika typer av zoner, och som jag nämnde tidigare, är vi inte ens medvetna om dem. Och man kan inte lösa ett problem, förrän man vet exakt vad problemet är. Så hur känner du igen dina egna, särskilda bekvämlighets zoner? Ja den materiella har jag redan nämnt, och den är lätt att upptäcka. Men vi kan titta på ett annat ganska vanligt och enkelt exempel. Du kanske har ett arbete, där du hatar varje sekund på jobbet, misstrivs med chefen, dina omständigheter, arbetsuppgifter, arbetskamrater och hela paketet. Och du bara fortsätter i total nedstämdhet och misär från dag till dag. Egentligen drömmer du om något annat, att vinna pengar på jackpot och kunna gå in till elaka chefens kontor och säga: adjö nu drar jag, ha ett bra liv! Och ta pension på Hawaii resten av livet. Problemet är att dina chanser på en stor vinst eller jackpot är ungefär lika stora som att det kommer en riddare på vit häst till din räddning, eller någon annan fantasi som vi hittar på för att stå ut i vardagen. Verkigheten är vad du måste göra verklig. Du måste förstå att det är du som är din egen skapare, din egen riddare på den vita hästen, och den enda som kan förändra ditt liv till det bättre. Och du kan bara göra detta, när du ser saker i sitt rätta perspektiv. Du kan se de grönskande och frodiga åkrarna, de vackra bergen och fjällen ute i världen som ligger bortom dina bekvämlighets zoner, bara när du har jämnat murarna med marken, de murar som omger ditt lilla trygga slott.

Ändå väljer de flesta av oss att stanna där, och använder ursäkter och kompromisser som ett bra alternativ. Men varför skall man kompromissa, varför skall man fortsätta att lida, och fly till sina dagdrömmar när man inte orkar längre? Sanningen är att även om du är olycklig och otillfredsställd, så är obekvämlikheten i detta mer bekvämt än alternativet. Som att vakna upp en morgon, gå in till chefen och lämna över din avskedsansökan. Du är rädd för världen utanför, den okända. Hittar du ett nytt jobb? Vad får du betalt? Vad skall familjen/vänner säga? Och det är därför, även om vid erbjudanden om ett nytt jobb, de flesta människor tycker det känns väldigt jobbigt och stressande att lämna bekvämlighets zonen och acceptera att det finns risker och saker man inte har en aning om när man tar ett nytt jobb. Och även om de bestämt sig, är det svårt att ta steget och faktiskt göra något åt saken och få till stånd en förändring, skriva uppsägning, tala med chefen, bestämma ett datum när sista arbetsdagen blir. Att stanna kvar på ett jobb där man misstrivs och mår dåligt är bara ett exempel bland många. En olycklig eller stagnerad relation, ett äktenskap där inget fungerar, begränsande normer i religion eller sociala sammanhang. En liten stad eller samhälle där alla känner varandra, eller en storstad där man försvinner och känner rädsla för våld eller andra handlingar.

Faktum är att tills saker blir totalt oacceptabla, tills du blir avskedad eller dumpad och tvingas göra något åt saken, så är det mer bekvämt att stanna än att utsättas för risker och förändring. Så du stannar kvar, och blir mer och mer instängd. Kanske är din egen bekvämlighets zon huvudsakligen en psykologisk eller känslomässig en, eller att du är bränd från tidigare erfarenheter eller trauman. Dessa är de svåraste bekvämlighets zonerna att bli av med.

Vi behöver alla överge den trygghet som vi söker, och gå ut i livet med bägge armarna utsträckta. Man måste omfamna livet som en älskare. Man måste acceptera smärta som ett tillstånd av existens. Man måste hantera tvivel och mörker som en kostnad för att få kunskap. Man måste vara hårdhudad i konflikter, men alltid leva i total acceptans av varje konsekvens som det handlar om i liv eller död. Och det är vad det handlar om när man skall komma ur sina bekvämlighets zoner, att överge trygghet och säkerhet mot att leva fullt ut. Om du inte är förberedd, eller om du hellre föredrar din bubbla av rationaliseringar och illusioner helt intakt, hellre än att tampas med sanning och din egen ärlighet.

Om du inte är mogen för att ta riskerna och ta konsekvenserna så sluta läs här!! För på en gång när du har börjat resan, på en gång du har tagit bort skygglapparna från ögon, ande, kropp och själ, då kan du aldrig lura dig själv mer igen. Du måste antingen fortsätta resan, eller för evigt leva med kunskapen om att du lever i en kompromiss. Och det är den mest obekväma bekvämlighets zonen av alla!